7.–25.4.2018 Resa – Labyrint Klar, stilla, tung och stark, känslig, dunkel, tydlig i mitt sinne. Den bekanta Notre Dame så olik, antyder om sin existens, då de andra tränger sig framför den. Där ljuder den ändå och jag lyssnar. Jag sitter i Paris i konstnärsresidensets auditorium nedanför, rakt framför mig en kvinna med örhänge. Min blick naglar sig vid denna ljuspunkt i mörkret. Som av en tillfällighet eller ledda
Marjukka Paunila 2018
